Vad jag försöker säga i det här inlägget illustreras väldigt väl av den här arikeln i DN. Majid Saffaee är nämndeman vid Ångermanlands tingsrätt och dömdes för grovt rattfylleri för två år sedan. Han försvarar sig genom detta uttalande:

“Jag har blivit mycket hårdare mot alkohol och droger och sådant här, därför att jag har gjort det där felet”

Han är helt klart färgad av sina personliga erfarenheter men vad menar han med sitt uttalande egentligen? Menar han att han dömmer hårdare i rättegångar i fall som gäller alkohol och droger efter att han själv körde rattfull? Så om man har oturen att hamna i tingsrätten i Ångermanland så risker man att få ett hårdare straff  än på andra platser i landet – och det är rättssäkerhet? Eller menar han att han dömmer gärningarna hårdare på ett personligt moraliskt plan? Eller så säger han det han tror att vi vill höra utan att tänka på att ha skjuter sig själv i foten. Det låter fint och snyggt vid en första anblick, han har lärt sig sin läxa, men tänker man ett varv till så inser man att han är extremt olämplig som nämndeman. En utbildad jurist skulle antagligen ha större möjligheter att hålla sig sig objektiv i frågan och inte dömma varken hårdare eller mildare utifrån sina personliga erfarenheter.

Jag ifrågasätter starkt rimligheten i att man skulle få en hårdare syn på till exempel rattfylla bara för att man kört rattfull själv. Jag tror att man snarare kan få en mer överseende syn på saken. Lite “det hände mig så därför kan det hända vem som helst”.

Så som nämndemannasystemet fungerar idag går det inte att opponera sig mot att det finns nämndemän som begått brott – de ska representera folket och det finns onekligen människor i samhället som begår brott. Bara ytterligare en anledning att skrota det helt.