Kallar du dig feminist och, beroende på svar; varför/varför inte?
Jepp, jag kallar mig feminist. Jag gör det för att jag tror att det finns ett strukturellt förtryck av kvinnor och jag tror att jorden skulle vara en trevligare plats att knalla runt på om vi kom till rätta med det. Båda könen skulle ha mycket att vinna på att könsnormerna suddas ut. Ibland blir jag bekymrad av retoriken och ettiketerna som följer med ordet “feminist”. Det kan kännas så uteslutande och ordet har fått så många negativa associationer. Folk i allmänhet verkar tro att det bara finns en enda sorts feminism när det egentligen finns hur många som helst.

Var har du din politiska hemvist i övrigt?
Öhm, det här är en rörig historia. Min politiska ståndpunkt har minst sagt varit all over the place genom åren. Jag började min politiska bana som Socialdemokrat utan några andra tankar än att det kändes vettigt att betala skatt. Att vi hjälps åt och tar hand om de i samhället som inte är lika lyckligt lottade som en själv. Jag kan inte påstå att jag hade tänkt igenom min politiska ståndpunkt speciellt noga och ärligt talat var jag inte speciellt intresserad.När jag flyttade till Stockholm började jag arbeta som vårdbiträde på ett privat äldreboende och det påverkade mig rätt mycket och jag började dra mer och mer åt höger. “Bra vård måste få kosta pengar”, började jag tänka. Jag fortsatte allt jämt inom privat sjukvård och har alltid tyckt, och tycker fortfarande, att den privata vården har oförtjänt dåligt rykte. Den jobbar i ständig uppförbacke och får ta alla offentliga smällar trots att det egenltigen är HELA vården som krisar. Någonstans fick jag nog och i senaste valet röstade jag på Moderaterna. Ruskigt opåläst gick jag på ren magkänsla: “Ok, jag är inte nöjd som det är nu – varsågoda här får ni bollen så se till att göra nått vettigt av det”. Det var en ren missnöjesröstning från min sida och det är precis det jag fått tillbaka – MISSNÖJE!Jag hade hoppats på att man på något sätt skulle kunna skohorna in lite solidaritet och medmänsklighet i blå politik men jag inser idag att det var rent önsketänkande från min sida.Så vart står jag nu? Urk, det här är nått jag måste ta tag i. Jag vill engagera mig och nästa gång ska jag se till att göra ett påläst val som känns rätt – det drar åt vänster verkar det som i alla fall.

Utövar du på något sätt dina politiska övertygelser?
Ja delvis genom min feminism och främst via bloggen. Önskar dock att jag fick tillfälle att engagera mig mer. Gärna via mitt yrke men är så besviken på Vårdförbundet. Ibland när jag bryter ihop totalt över mitt yrkes dystra utsikter funderar jag på att starta ett eget fackförbund. Det vore nått va? Nån som vill haka på?

Nej.

Sysslar du på något sätt med ”andlighet” (väldigt svepande begrepp, men hoppas det går fram)?
Ja absolut. I mitt yrke blir det oundvikligt att man tänka mycket på döden, meningen med livet och vad det “innebär att vara människa”. En gång hörde jag en religiös människa säga: “Du måste tacka Gud varje dag”och trots att jag inte är religiös gjorde det intryck på mig. Jag tackar inte någon Gud varje dag men jag brukar försöka stanna upp, luta mig tillbaka i stolen och blunda nån sekund eller vända ansiktet mot solen/regnet och försöka känna att det är rätt gött att finnas till just nu.Jag tänker mycket på varför vi i västvärlden är så olyckliga trots att vi har allt i överflöd och jag har en känsla av att vi har tappat bort någonting som essentiellt mänskligt – något har gått förlorat och vi har glömt vad det var. Antagligen är det en massa saker i kombination men jag har en känsla av att det finns en kärna och lyckas vi leta rätt på den så skulle allt bli bättre. Men nu flummar jag bara…

Är vad du arbetar med viktigt för dig och på vilket sätt?
Mitt arbete som sjuksköterska är väldigt viktigt för mig. Det är överlag ett yrke som det är lättare att identifiera sig med – sjuksköterska är något man ÄR inte något man bara arbetar med. Men jag har kommit fram till att jag inte har ett drömyrke. Det finns en massa saker jag skulle kunna arbeta med och trivas lika bra med. Det allra viktigaste för mig är inte att göra karriär. Det viktigaste för mig är att jag har ett arbete som jag trivs med, som ger en lön som går att leva på och där jag har trevliga kollegor som jag kan skratta och umgås med även utanför jobbet.

Vad har du för inställning till konsumtion?
Jag kan stundvis vara helt besatt av att äga saker och använder definitivt shopping som ett medel för att få kickar. Det är definitivt ett problem och jag blir mer och mer emot det här galna konsumtionssamhället vi lever i idag. När jag deppar ihop riktigt över det kan jag tänka att just vår konsumtion är roten till PRECIS ALLT ont i hela världen. Planen är att börja jobba på den här biten hos mig själv snart men senaste året känns det som att jag inte gjort annat än synat mig själv i fogarna och jag hittar ständigt nya saker jag måste ta tag i. Så just nu är jag lite trött måste jag säga. När energin kommer tillbaka finns en mer akut grej som måste prioriteras för min konsumtion: mitt nikotinberoende.

Hur vill du bilda familj/leva med andra människor (tänker kärnfamilj, kollektiv, särbo osv osv)?
Just nu lever jag med sambo och ett gemensamt barn och jag har ett barn sedan ett tidigare förhållande som bor hos oss varannan vecka. Upplägget funkar bra men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte sörjer den där lilla kärnfamiljen som inte blev av. Det är först på senare tid som jag överhuvudtaget börjat ifrågasätta tvåsamhet och kärnfamiljen över huvudtaget. Att det skulle finnas andra sätt att leva på har aldrig slagit mig. Något som börjat tilltala mig är särboförhållanden. Jag tror det kan funka även för småbarnsfamiljer. Onekligen är småbarnsåren sjukt påfrestande för ett förhållande och jag tror att en särbolösning skulle kunna göra att många par som annars skulle ha separerat helt, kunde fortsätta tillsammans men under andra former. Jag tror inte ens folk i allmänhet tänker tanken att det kan finnas andra alternativ än att antingen fortsätta som det är nu eller att göra slut.
Jag har även en väldigt romantisk bild av att leva kollektivt. Som småbarnsförälder slås jag dagligen av hur jäkla omöjligt det är att få det där livspusslet (töntigt ord!) att gå ihop. Mamma, pappa, barn är inte tillräckligt. Det behövs fler människor som hjälps åt för att få det att gå runt.

Har du några hobbys som du ägnar dig åt helt utan prestationskrav?
Tyvärr inte måste jag säga. Den dagen jag tar upp fotograferandet igen ska jag se till att det blir ett sådant intresse. Hoppas jag får tillfälle snart för jag börjar verkligen längta efter att plåta igen.

Rakar du dig på kroppen?
Nej.

Hyser du hopp för mänskligheten?
Ja absolut! Definitivt och till hundra procent. Det är min fulla övertygelse att människan är kapabel att vara genuint god och att vi någon gång kommer leva i rosa fluff och lull-lull i total harmoni med naturen och varandra. Jag är inte ironisk. 

Oh herre gud vilken uttömning!  Känns väldigt befriande och tillfredsställande på nått sätt. Så då är det väl dags för mig att komma med några egna briljanta frågar som tvinga folk att vända blicken inåt och känna sig som förlösta efteråt. Eh… nåja, här kommer mina frågor i alla fall:

• Hur föreställer du dig att du ska spendera din pension? Vad ska du göra, var ska du bo och så vidare?
• Tänker du på döden ibland? Har du någon föreställning om hur du skulle vilja dö om du fick bestämma själv? Vill du få ett dödsbesked att du bara har si eller så många månader kvar eller önskar du att det bara ska säga “schmack” och så är du borta?
• Har du någon passion i livet som du inte skulle kunna leva utan?
• Finns det någonting du längtar efter att göra men som du av någon anledning ändå inte gör? Vad och varför?
• Gillar du heminredning? Har du nån speciell stil? Finns det nån pinal eller möbel i ditt hem som du är extra förtjust i?
• Har du kvar något gosedjur sedan du var liten? Får hen sova i sängen i bland?
• Har du nått favorit-ordspråk eller uttryck du slänger dig med i tid och otid? Typ “Även en blind höna kan hitta ett frö”.
• Har du ett smultronställe?
• Var det någonting du önskade dig väldigt hett när du var liten som du aldrig fick och som du fortfarande kan känna dig lite bitter över?
• Blev livet som du tänkt? Hur ser ditt liv ut om tio år?