Ser ni lådan där?

Den innehåller några av mina favoritjeans genom tiderna och för några dagar sen tog jag fram den och bläddrade lite bland dem. Alla är för små och frågan är om jag någonsin kommer bli sådär liten igen. Men jag klarar inte av att göra mig av med dom. Till saken hör att trots att jag överlag inte köper dyra kläder så har jeans varit något av ett undantag. JAG ÄLSKAR JEANS! Eller jag gjorde det förr i alla fall men viktuppgången har tagit udden av klädintresset så till den milda grad att jag börjat fundera på om jag någonsin haft ett genuint intresse över huvud taget.

Men det är de där jeansen som får mig att vackla lite. Som får mig att glömma mina mål – att bli stor och stark och kunna springa långt – och istället börjar tänka att jag måste bli smal: “Du måste äta mindre”, ligger dom viskar.

TYST DUMMA JEANS-SKRÄLLEN! JAG SKA ÄTA RIKTIG MAT, BRA MAT TILL JAG BLIT MÄTT OCH JAG SKA ALDRIG MER GÅ RUNT OCH VARA HUNGRIG FÖR ATT JAG VILL VARA SNYGG I JEANS!!

Här är ett litet axplock av dem i alla fall:

Jeansen som ligger längst ut till höger är minst tio år gamla och mina favoriter genom alla tider. Ett par vanliga blåjeans egenltigen men nånting är det med dem som gör att jag trivs sjukt bra. De jeansen tycker jag om, de är snälla och de spökar inte särskillt mycket. Det är de fyra paren som ligger till vänster i bilden som är boven i dramat. De är mina “motivationsjeans” – alltså jeans som var för små redan när jag köpte dem som jag sedan skulle ha som nått form av lockbete för att gå ner i vikt. Där ligger med andra ord jeans för nästan 5 000 spänn (!!) som aldrig blivit använda. Det kanske inte syns så tyligt på bilden men det är två par vita jeans som ligger där. Så jag har alltså köpt två par apdyra vita jeans och på något sätt trott att de ska lyckas få mig att gå ner i vikt. Hur ofta använder man vita jeans liksom?

Motivationsplagg funkar inte och ändå när man läser om tips på hur man ska motivera sig till träning så finns det tipset nästan alltid med – “Köp ett par riktigt dyra löparskor så ska du se att det blir lättare att ta sig ut i spåret”. Ju dyrare desto bättre verkar vara regeln – som att man skulle kunna köpa motivation och att mängden motivation man får av sitt köp står i direkt samband med hur mycket pengar man gjort av med. Vilken bullshit!

Nej ni mina älskade, hatade, fina, avskydda små ljuvliga jeans – ni åker tillbaka in i den mörkaste vrån av garderoben ett tag till och jag skulle vara tacksam om ni ville låta mig vara ifred en stund nu.