Min inställning och mitt intresse för heminredning är ungefär lika ambivalent som mitt intresse för kläder. Ibland verkar det som att jag inte har nått intresse alls för och däremellan brakar det igenom med full kraft. Nu är jag inne i en sån där heminredningsperiod och jag sitter halva dagarna och glor på en massa fina tyger, möbler, pyntpinaler och sitter och klurar på vilken annan som färg som egenltigen passar bäst ihop med turkost. Min köplust löper fullständigt amok och jag vill bara ha, ha, ha, äga, äga, äga ALLT och precis NU ska det vara klart! Det är verkligen något som är mer ett stressmoment än en process jag njuter av.

Men det är nått speciellt med mitt förhållande till mitt hem och jag tror det hänger ihop med min aviga inställning till att resa. Jag är en trygghetsknarkare av rang och mitt hem är min ultimata trygghet. Det finns ingen plats i hela världen som jag värdesätter mer än “hemma” och ingen plats jag känner mig lika trygg på. De gånger jag bott i andrahandskontrakt har jag mått riktigt dåligt av det. Den senaste andrahandslyan jag bodde i fick jag bo i hur länge jag ville, jag fick göra om i den som jag ville och när jag bott tillräckligt länge i den ville hen som hade kontraktet överlåta det till mig. Ändå trivdes jag inte – den var ju inte min och även om det inte var troligt kunde jag stå på gatan i morgon.

Så även om intresset för design och inredning inte ligger speciellt mycket för mig har det blivit viktigt för mig att ha det fint hemma. Inte fint som i välstädat, men det har vi ju talat om tidigare Mer fint i som att det ska vara en plats där jag känner mig hemma, där jag är omringad av saker som jag tycker om och som gör mig lugn. För det finns verkligen inget originellt över min inredningstil. Mer än nittio procent av alla grejer här hemma kommer från IKEA, allt pynt och lull-lull kommer från Indiska, jag äger ett enda loppisfynd i form av en trearmad golvlampa och ett 50-talsbord som jag köpt på Blocket. Allt går i vitt och turkost och så en skvätt gult på det – vitt och fräsht som resten av landet.

Men jag bryr mig inte. Jag har aldrig fattat den där grejen med att man ska vara originell och unik bara för sakens skull. Att det jag gillar råkar vara mainstream rör mig inte i ryggen. Jag har heller inget behov av att förnya mitt hem och min inredning. Nu tycker jag att jag har hittat det som känns rätt och nu vill jag bara att det ska bli klart nån gång så jag slipper tänka på det mer. Vardagsrummet är mitt favvorum just nu och det börjar nästan kännas färdigt men bara nästa. Så nu ska jag ta och sticka ut på stan och köpa lite mer pelagonier för att riktigt sätta pricken över i på tant-looken som börjar ta form här inne.