Anna-Karin heter jag och är stolt mamma till världens bästa Ossian och Ville. Bor i en halvsunkig trea med oranga plastgolv tillsammans med finaste sambon Daniel i en av Stockholms ytterförorter. Uppvuxen i Söderhamn, Hälsingland men har bott i Stockholm sedan 2003 och är nu inbiten 08:a.

Innan jag hunnit fylla 25 år hade jag gift mig, fått första barnet och skilt mig. Det blir inte alltid som man tänkt sig så stora barnet Ossian är hos oss varannan vecka. Min dröm om kärnfamiljen small i backen och blev just bara det – en dröm. Men bitarna som var kvar när dammet lagt sig visade sig inte vara helt odugliga och i slutändan blev det ändå  riktigt bra. Det är din vecka, min vecka, mitt barn, vårt barn, ditt och mitt barn, vår vecka, sportlovsvecka, en pissdålig vecka – vad var det för vecka sa du?

Just nu varvar jag föräldraledighet med mitt arbete som sjuksköterska och får det bästa av två världar när jag kastas mellan öppna förskolan och människor med cancer.

Jag har en brinnande törst efter att få lära mig nya saker, vässa mina argument, få nya perspektiv och utvecklas som människa. Jag läser så mycket jag bara kan, just nu med fokus på feminism och politik. Ett starkt fotointresse ligger på hyllan sedan några år tillbaka men börjar viskande men bestämt göra sig påmint. Under sju års tid har jag stickat utan att färdigställa ETT ENDA projekt – så börja inte sticka! Det är inte bra för psyket…