Enligt Svenskt Näringsliv innebär kvotering raka motsatsen till jämlikhet. De menar att särbehandling och olika spelregler aldrig har skapat rättvisa – tvärtom. Denna slutsats är intressant för den bekräftar ju den subtila kvotering dagens system innebär. Det vill säga att företrädesvis män tar de flesta platserna i styrelserna. Man skulle kunna tillämpa Paretos princip, kanske mer känd som 80/20-regeln. Något tillyxat översätts den till att av en styrelses ledamöter är 80 procent män och 20 procent kvinnor. Männen tar alltså den berömda ”gräddfilen” till styrelseposterna – inte kvinnorna.

Pojkar sämre än kvinnor
Sanningen är den att pojkar i regel har sämre betyg än flickor och att män är sämre representerade än kvinnor i högre utbildningar. Trots det är de överrepresenterade i bolagsstyrelserna. Något att beakta. Borde inte styrelseplatserna gå till dem som har den bästa utbildningen och kompetensen? Vilket företag som helst borde besätta styrelseposterna i sina bolag med de mest kompetenta kandidaterna, eller hur? Om nu flickor/kvinnor är duktigare, bättre och mer utbildade än männen skulle det förhållandet avspeglas i styrelserna… Det torde vara en grund för rädsla hos männen. Är det kanske därför de motarbetar kvinnor i styrelserna? För att de inte lever upp till kvinnornas kompetensnivå.

Obefogad eller befogad rädsla
Handlar det egentligen om en befogad eller obefogad rädsla från Svenskt Näringslivs sida i ren omsorg om sina medlemsföretag? Att staten skulle ha beslutanderätt över vilka (personer) det är som ska tillsättas i styrelserna… Självklart är det ägarna till bolaget som ska besluta om vilka det är som ska sitta i styrelsen och leda företaget. Det kan de även göra med kvotering.

Kvotering
För det fall det skulle lagstiftas om kvotering, att 50 procent av styrelseplatserna ska tillfalla kvinnor och 50 procent tillfalla män. Innebär det fortfarande att ägarna tillsätter vilka personer det är som ska inneha de aktuella styrelseposterna. Vidare så betyder det att kvinnor konkurrerar med kvinnor om de attraktiva posterna. På motsvarande sätt gäller det männen, att de enbart konkurrerar med män. Därmed behöver inte rädsla för konkurrens från det motsatta könet vara på dagordningen längre.

Genom kvotering besätts styrelseposterna på ett jämlikt sätt vad det gäller genusperspektivet. Det är ju också det kvoteringsdebatten fokuserar på. På sikt är det måhända männen som tjänar på kvotering – vem vet?