Liksom många andra yrkesområden har kvinnor länge hållits borta från yrkestitlar inom sjukvården och så är situationen än idag i vissa länder. Även om vi i Sverige idag återfinner kvinnor i alla områden inom vården så är detta ett relativt nytt faktum och förändringen har tagit tid. Kvinnor som vårdgivare har däremot förekommit i alla tider och de har utgjort en ovärderlig samhällsroll under historiens gång.

Den tidiga historien

I texter från de gamla egyptiernas tid kan man återfinna namnet på en framstående kvinnlig läkare och i Grekland 400 f.Kr. dyker fler kvinnor upp. Innan universiteten och liknande läroverk uppstod brukade läkekonsten gå i arv, till exempel från mor till dotter, och då var kvinnor självklara utövare inom medicin. Delvis på grund av kyrkans framväxt kom dock en annan syn på yrket och kvinnor kunde inte bli läkare eftersom de var förbjudna att studera vid läroverken. Det enda undantaget var de som gick i kloster, där gedigen forskning också skedde. Trots officiella och indirekta förbud har det ändå funnits kvinnor som fått titulera sig läkare, men de har varit i minoritet och ibland till och med bestraffats för sina åtaganden. En av få självklara roller för kvinnor har alltid varit den som barnmorska, eller jordemor som det kallades förr. Generellt sätt har kvinnor trots allt förknippats med läkekonst, då de anses vara omhändertagande och på grund av hur man ser på mödrarollen.

Modern tid

Trots att enstaka kvinnor gjort sig ett stort namn inom sjukvården tog det lång tid innan läkaryrket blev tillgängligt för alla. Istället har sjuksköterskor varit den självklara titeln, vilket fortfarande syns i vårt samhälle där 9 av 10 sjuksköterskor är kvinnor. Detta är i sig inte ett problem, men synen på yrket måste förändras och framför allt synen på kvinnor. Att typiska “kvinnoyrken” dras med sämre lön och sämre villkor är ett stort problem och det finns fortfarande förändringar som måste ske. Det är till exempel orimligt att sköterskor ofta måste finna sig i deltidstjänster och dras med svår underbemanning. Framstegen är dock ett faktum – 52% av alla tandläkare är kvinnor och även inom specialisttandvård finner vi allt fler kvinnor, även om männen ännu är i majoritet inom de flesta specialistroller. I vård- och omsorgsbranschen innehar dessutom fler kvinnor än män en ledarposition, vilket skiljer sig från det övriga näringslivet. Utvecklingen går ständigt framåt, men det är inget man ska ta för givet. Det krävs satsningar inom vården för att förbättra den både för patienter samt utövare, liksom mer forskning på kvinnor inom medicinska frågor.