Blixa bloggar

let's have some fun!

2012/05/20
by Blixa
0 comments

Första milen i barfotafötterna!

Trots min halvhjärtade löpträning med omkring två rundor i veckan på fyra till fem kilometer så bestämde jag mig för att nu är det dags att ta första milen. Underbart väder och för första gången behöver jag inte ha nån jacka på. Bestämmer att det får bli femkilometersspåret två gånger. En fin bana men sjukt kuperad med ett flertal riktigt branta backar.

Så jag förbereder mig och tänker på alla jag brukar möta i spåret med musik i lurarna. Jag lyssnar ALDRIG på musik när jag löptränar. Har inga som helst belägg för det men jag misstänker att hetsig musik kan få en att springa snabbare än vad man egenltigen orkar, att det kan få en att sluta lyssna på kroppen och öka risken för skador. Och är det något man måste göra när man springer barfota så är det att lyssna på kroppen. Samtidigt måste man lära sig att lita på kroppen. Att våga vara avslappnad i benen och bara låta dem gå på även i de brantaste nedförbackarna. Det kanske inte låter så läskigt men det ÄR det. På något sätt känner man sig lite oskyddad och utsatt.

Taktiken var att ta det riktigt lugnt – löpturen skulle vara behaglig och saker som håll, halsbränna, sus i öronen och blodsmak i munnen ska hållas på behörigt avstånd. Så första fem kilometrarna körde jag springa-gå 3/1. Det vill säga springa tre minuter och gå en, springa tre och gå en – ja, ni fattar. Sista fem kilometrarna bytte jag till 2/1 förutom sista 700 metrana – då öste jag på som en galning och det kändes så bra!

Så en mil, barfota, kuperad bana, spring-gå intervaller och med en massa ork kvar i kroppen stannade klockan på 69 minuter. YAY, jag är så lycklig! Nu har jag äntligen bestämt mig – det blir Stockholm halvmaraton i september. Jag menar kan jag springa en mil idag så borde jag kunna springa två och en skvätt om fyra månader.

Även om kroppen känns på topp så är huvet är fortfarande lite hängigt, därav det glesa bloggandet men livet leker just nu och jag ska lägga lite extra krut på ER nu så hållutkik här framöver =)

2012/05/15
by Blixa
1 Comment

Ja, det finns ett annat ord för det!

Kommer ni ihåg 100 grymma dagar utmaningen? De har ett forum på Facebook som jag blivit smått kär i och jag har fått många fördommar om fitness-människor pulveriserade. Visst, ibland är det lite väl peppigt och utseendefixerat men då och då poppar det upp riktigt bra och vettiga diskussioner om träning och hälsa och folk anstränger sig för att få fram sina åsikter utan att trampa på andra. Jag har saknat det sen jag gick ur alla LCHF-forum.

Och så dyker den här posten upp:

Och jag blir alldeles matt. Jag fullkomligt avskyr den här reviven som ordet neger verkar ha fått senaste tiden. Trodde vi hade pratat klart om det där kring 80-90-talen men tydligen inte så det är väl dags för mig att lägga mig i:

Vita människor hittade på ordet neger, som ett skällsord och det ÄR nedvärderande – oavsett vilken betydelse just DU råkar lägga in i ordet. Du kan inte gå runt på stan och börja kalla folk för skitstövlar och sen se förvånad ut när de blir arga och ursäkta dig med att “jag läser inte in nått negativt i order skitstövel“.

Ord kan ändra betydelse och de kan i viss mån “tas tillbaka” genom att den utsatta gruppen börjar använda det. Tonårstjejer som börjar kalla varandra och sig själva för hora är ett lysande exempel på hur ett skällsord kan förlora sin udd. Poängen är att det är den UTSATTA GRUPPEN som måste ta tillbaka ordet. Ordet hora kan inte tas tillbaka av män – ordet neger kan inte tas tillbaka av vita. PUNKT!

Jag la mig inte i diskussionen – usch, jag orkade inte – mest för att jag gillar det där forumet och hon som kommenterar under namnet “Heidi” har jag haft en massa roliga och vettiga diskussioner med. Jag vill helt enkelt ha kvar det där forumet på min lista. Sen misstänker jag att trådstartaren trollar – kan man ha gått genom livet och missat hela negerbollsdebatten? Nej, det känns inte troligt.

Så är din hudfärg en av alla miljoner nyanser av rosa så fortsätt säga chokladboll – folk kommer fatta vad du menar, jag lovar! Som bonus slipper du de där läskiga vibbarna som uppstår, när alla tusentals människor som genom historien blivit lynchade och de sista ordet de hörde var just neger, vänder sig i sina gravar.

2012/05/12
by Blixa
1 Comment

Lösryckta tankar från ett trött sinne

Alltså ursäkta att jag bara försvunnit utan att säga ett pip i en hel vecka. Bloggen kändes roligare än någonsin och jag var jätte inspirerad i mitt skrivande när det helt plötsligt bara tog stopp och jag blev så trött. Jag orkar inte tänka en enda smart feministiskt eller politisk tanke och FRAMFÖR ALLT så orkar jag inte vända den där kritiska, analyserande blicken mot mig själv längre. Jag orkar inte vända in och ut på mig själv och sitta och fundera på varför jag egentligen vill träna – är det för att bli stor och stark eller är det för att jag vill komma i de där jeansen och rocka beach 2012? Ett gråtsammanbrott i ett omklädningsrum på Gina Tricot ger ju en ledtråd och det var då jag insåg att nu är det dags för en paus. Sluta tänka – bara göra.

Målen med träningen får stanna på gymmet. Löpningen gör jag för att jag gillar det. Har slutat ta tid och känns det tungt i spåret pressar jag mig inte utan promerar istället. Pressen blev för stor helt enkelt och det var ju inte tanken från början med löpningen.

Sen var det en fantastisk vecka överlag! Bra och rolig träning, underbar födelsedag och god mat. Två trivsamma arbetsdagar med mina fantastiska kollegor. Ni anar inte vilka underbara kollegor jag har! Sen så har Ossian mot alla odds kommit in på Waldorfskolan i Bromma trotsknappt ett års kötid – finns itne ord för hur glad jag är för det.

Så nu börjar huvet kännas fräschare igen och I’m back!

2012/05/06
by Blixa
0 comments

Heminredingshelvetet

Min inställning och mitt intresse för heminredning är ungefär lika ambivalent som mitt intresse för kläder. Ibland verkar det som att jag inte har nått intresse alls för och däremellan brakar det igenom med full kraft. Nu är jag inne i en sån där heminredningsperiod och jag sitter halva dagarna och glor på en massa fina tyger, möbler, pyntpinaler och sitter och klurar på vilken annan som färg som egenltigen passar bäst ihop med turkost. Min köplust löper fullständigt amok och jag vill bara ha, ha, ha, äga, äga, äga ALLT och precis NU ska det vara klart! Det är verkligen något som är mer ett stressmoment än en process jag njuter av.

Men det är nått speciellt med mitt förhållande till mitt hem och jag tror det hänger ihop med min aviga inställning till att resa. Jag är en trygghetsknarkare av rang och mitt hem är min ultimata trygghet. Det finns ingen plats i hela världen som jag värdesätter mer än “hemma” och ingen plats jag känner mig lika trygg på. De gånger jag bott i andrahandskontrakt har jag mått riktigt dåligt av det. Den senaste andrahandslyan jag bodde i fick jag bo i hur länge jag ville, jag fick göra om i den som jag ville och när jag bott tillräckligt länge i den ville hen som hade kontraktet överlåta det till mig. Ändå trivdes jag inte – den var ju inte min och även om det inte var troligt kunde jag stå på gatan i morgon.

Så även om intresset för design och inredning inte ligger speciellt mycket för mig har det blivit viktigt för mig att ha det fint hemma. Inte fint som i välstädat, men det har vi ju talat om tidigare :) Mer fint i som att det ska vara en plats där jag känner mig hemma, där jag är omringad av saker som jag tycker om och som gör mig lugn. För det finns verkligen inget originellt över min inredningstil. Mer än nittio procent av alla grejer här hemma kommer från IKEA, allt pynt och lull-lull kommer från Indiska, jag äger ett enda loppisfynd i form av en trearmad golvlampa och ett 50-talsbord som jag köpt på Blocket. Allt går i vitt och turkost och så en skvätt gult på det – vitt och fräsht som resten av landet.

Men jag bryr mig inte. Jag har aldrig fattat den där grejen med att man ska vara originell och unik bara för sakens skull. Att det jag gillar råkar vara mainstream rör mig inte i ryggen. Jag har heller inget behov av att förnya mitt hem och min inredning. Nu tycker jag att jag har hittat det som känns rätt och nu vill jag bara att det ska bli klart nån gång så jag slipper tänka på det mer. Vardagsrummet är mitt favvorum just nu och det börjar nästan kännas färdigt men bara nästa. Så nu ska jag ta och sticka ut på stan och köpa lite mer pelagonier för att riktigt sätta pricken över i på tant-looken som börjar ta form här inne.

 

2012/05/05
by Blixa
4 Comments

Byt sötningsmedel!!

Yay blir helt överlyckligt av att sötningsmedelet Stevia börjar dyka upp i butiker lite varstans. Till och med min lilla lokala ICA har köpt in. Brukar du använda sötningsmedel eller vill dra in på sockret så se till att skaffa detta pronto. Saften FunLight har också kommit med en variant som är sötad med Stevia istället för aspartam men den har jag inte sett till än.  Aspartam är ett nervgift. Stevia är det inte. Enough said!
Jag höjer ett litet varningens finger dock: även sötningsmedel påverkar den hormonella balansen i kroppen och kan trigga insulinutsläpp och sötsug. Känner du ett litet sug i magen en stund efter att du ätit sötningsmedel så är det antagligen det som har hänt. De allra flesta av oss kan INTE ösa på med hur mycket sötningsmedel som helst och förbli opåverkade och på den punkten är Stevia inte bättre än något annat annat sötningsmedel.

2012/05/03
by Blixa
0 comments

Blixa cyklar

20120503-165736.jpg

VÄRLDENS BÄSTA PRESENT!! :D

2012/05/03
by Blixa
5 Comments

Nej, det är ingen vanlig dag…

… för det är Blixas födelsedag hurra, hurra, HURRA!! Inte vilken födelsedags som helst heller: JAG FYLLER 30 ÅR IDAG! Smått obegripligt. Trodde det skulle kännas lite jobbigt men icke. Det känns inget speciellt alls faktiskt. Gissar på att det beror på att jag varit vuxen så himla länge redan. Herre gud jag hade hunnit plugga klart, skaffa barn, gift mig och skilt mig innan jag var 25 år så vad finns kvar att krisa över?

Ja, ja med det sagt så är det dags för ett benpass på gymmet och sen ska jag iväg och jobba kväll. I helgen vankas lite roligheter men det vet jag inte så mycket om för det är tydligen hemligt :D Men barnvakt över natten mellan lördag och söndag vet jag att vi har så jag hoppas att planerna innebär en himla massa sömn. Ha en bra dag nu allihopa! <3

 

Såhär ser en nybliven 30-åring ut idag :)

2012/05/02
by Blixa
2 Comments

Fotoutmaningen

Har nämnt några gånger att jag gillade att plåta förr och jag var rätt duktig. Det är nog det enda jag någonsin tagit mig för där jag upptäckt att jag haft någon form av naturbegåvning. Ossians pappa är fotograf och en väldigt begåvad sådan och det var han som väckte det intresset i mig. Tyvärr var jag rätt lat och gav alltid kameran till honom så att han skulle ställa in den rätt så jag lärde mig aldrig det där själv. Gud så jag ångrar det! När vi separerade dog intresset lite och en dag var jag tvungen att sälja min älskade kamera och mina objektiv – jag behövde pengarna helt enkelt. Längtar efter att börja plåta igen och nej, man behöver inte en bra kamera för att ta bra bilder – urk vad jag hatar när någon säger: “Åh, vilken bra bild – vad har du för kamera?”. Det är som att fråga en författare som skrivit en bra bok vilken sorts skrivmaskin hen använder.

Men visst är det ändå något speciellt med en “bra” kamera. Jag saknar möjligheten att byta objektiv, känslan av att titta genom en sökare och inte på en skärm, tyngden i handen och vetskapen om att man har bästa möjliga förutsättningar att ta en bra bild. Inser mer och mer att jag inte vill vänta med att börja plåta till den dagen jag har råd att skaffa mig en systemkamera så från och med i morgon börjar jag med en liten fotoutmaning och jag tänkte att du Fanny kanske vill haka på:

2012/05/01
by Blixa
3 Comments

När alla BH:ar ligger i tvätten står insikterna som spön i backen.

För någon vecka sen sprang jag runt halvnaken här hemma och svor och rotade bland mina underkläder. Jag skulle iväg och hade bråttom och alla mina BH:ar visade sig ligga i tvättkorgen under halvblöta handdukar, kletiga bebiskläder och sura gamla strumpor. Rev runt lite i min strumplåda och plötsligt höll jag nån sladdrig liten BH-topp i näven. Sådana har jag ju inte använt sedan jag var tio år. Var kom den ifrån? Snart kom jag på att jag köpt den i början av graviditeten. Tänkte att det skulle vara praktiskt och skönt med en mjuk elastisk BH-topp utan byglar och sånt när en inte vet hur stora tuttarna behagar bli. Men jag trivdes inte i den så den blev liggande där i lådan oanvänd.

Ja, ja nöden har ingen lag så jag drar på mig och kliver ut genom dörren. Det känns ovant och jag gillar det inte alls. Trots mina nätta C-kupa har jag alltid haft rejäla BH-ar, ofta push-up och ALLTID vadderade. Jag vill att de ska sitta ordentligt hårt och brösten ska inte röra sig en millimeter för då känns det genast otryggt och obekvämt. Den BH:n som länge var min favorit slutade jag inte använda förrän jag fick blåmärken av den.

Det slumpar sig så att det inte blir nått av med att tvätta så jag knatar runt i den här BH-toppen ett par dagar men jag är riktigt lättad när jag äntligen får tummen ur och jag får ta mig mina vanliga lite rejälare doningar. Men då händer något jag inte riktigt räknat med: mina gamla BH:ar är ruskigt obekväma. De kliar och skaver och efter en halv dag gör den ju förtusan ONT till och med! Plötsligt slungas jag tjugo år tillbaka i tiden. Jag är tio år och har precis övertalat min mamma att vi ska gå och köpa BH:ar åt mig. Mammas invändingar om att jag har ungefär lika stora bröst som en frukostflinga faller i död jord. Några BH:ar blir det dock inte tal om men vi köper några bomullstoppar i sportmodell-typ och min favorit blir en rutig i vitt och ljusblått. Min lycka grusas dock snart över att det faktiskt är riktigt obekvämt med de här topparna. Det tar flera veckor innan jag vant mig och det slutat skava och klia.

Någonstans på vägen blev det skönt att spärra in brösten bakom hårda, formpressade kupor så till den milda grad att när jag använder mjukare BH:ar så känner jag mig inte bara obekväm utan till och med otrygg. Å andra sidan tog det knappt två dygn att vänja sig av med. Sist jag styrketränade nöjde jag mig till och med med inner-BH:n som är insydd i träningslinnet och sist jag sprang hade jag min mjuka BH-topp under samma linne och det funkade fint. Så nu gäller det bara att hitta lite roliga mjuka BH-toppar som inte för tankarna till mormors underklädeslåda. Lättare sagt än gjort må jag säga. H&M har några men de är axelbandslösa och det funkar inte riktigt så nu ska jag sätta mig och sy lite:

Har du tuttar modell mindre som inte ger dig ryggbesvär utan rejäla BH:ar? SLÄPP UT DINA STACKARS TUTTAR FÖR GUDS SKULL!!

 

2012/04/30
by Blixa
2 Comments

Warriordiet – den naturliga rytmen.

Jag provade ju på Warrior diet för nån vecka sedan och till en början kändes det riktigt bra men det blev alldeles för svårt att få ihop rent praktiskt. Själva grundtanken bakom är att stenåldersmänniskan tassade runt hela dagarna och leta käk och åt väldigt lite under början av dagen för att sedan äta massor under eftermiddan och kvällen. Så under dagen äter man lite småsaker till exempel ett ägg, lite keso eller vad man nu gillar – ungefär 100-300 kalorier. Resten av de kalorier man ska ha i sig äter man under ett tre till fyra timmars ätfönster på kvällen – så det är ingen lågkaloridiet utan du ska fortfarande äta lika mycket. Första dagarna fick jag till det bra. Jag rörde mig mycket på dagarna, tränade på eftermiddan och sen käkade jag loss på kvällen mellan klockan 17 till 21. Det kändes fantastiskt bra och det skönaste var nog att kroppen verkligen ställde in sig på sömn efter ätperioden och jag sov som sten.

Men mitt liv ser ju inte riktigt ut sådär varje dag. Det är väldigt sällan jag kan träna innan klockan 17 och att träna under eller efter mitt ätfönster funkade inte alls – sleeping mode som sagt.  Jag försökte lägga ätfönstret mellan klockan 11 till 15 men det märktes direkt att det inte alls var lika bra. Kroppen kom inte in i den där sköna rytmen på samma sätt som när jag åt på kvällen. Det är lite svårt att beskriva känslan i kroppen de där första första dagarna men det kändes bra i kroppen – det kändes rätt. Man behöver inte alls äta någon lågkolhydratkost för att prova men det underlättar nog om kroppen redan är van vid att använda fett som energikälla – annars får man nog räkna med en del omställningsbesvär. Är du, liksom jag, en sån som inte har någon aptit på morgonen så är det mycket troligt att du skulle gilla det här.

Den dagen jag inte är en stressad småbarnsförälder och bara kan tänka på mig själv så kommer jag köra Warrior woman-style fullt ut. Tills dess kör jag på som vanligt med min LCHF, drar ner lite på mejerierna och tar en 18 till 24-timmarsfasta en gång i veckan. Det känns trots alls också bra.

Warrior woman Blixa - originalet!